Pflegepersonaluntergrenzen-Verordnung:
Vad sjukhus behöver veta

Vad är Pflegepersonaluntergrenzen-Verordnung?

Förordningen Pflegepersonaluntergrenzen-Verordnung (PpUGV) (den tyska förordningen om minimibemanning av vårdpersonal) fastställer, med stöd av § 137i SGB V, hur många patienter en vårdanställd högst får ansvara för per arbetspass på vissa särskilt vårdintensiva avdelningar - så kallade vårdkänsliga områden. Den gäller sedan 2019 och har sedan dess utökats flera gånger till att omfatta fler områden. Målet är att förhindra brist på vårdpersonal där den är mest farlig för patienterna.

Förordningen gäller för sjukhus - inte hemsjukvård eller vårdhem (mer om det längre ner).

Vilka avdelningar räknas som vårdkänsliga områden?

Till de vårdkänsliga områden som för närvarande omfattas hör bland annat:

• Intensivvård (vuxna)
• Kardiologi
• Traumatologi
• Allmänkirurgi
• Internmedicin
• Neurologi, inklusive neurologiska strokeenheter (Stroke Units)
• Geriatrik
• Hjärtkirurgi
• Pediatrik och pediatrisk intensivvård

För psykiatri och psykosomatik gäller inte PpUGV, utan en egen reglering: Personalausstattung Psychiatrie und Psychosomatik-Richtlinie (PPP-RL) (den tyska riktlinjen för personalbemanning inom psykiatri och psykosomatik) från Gemeinsamer Bundesausschuss (den federala nämnden för hälso- och sjukvård i Tyskland). Båda regelverken har samma mål - en lägsta bemanning av vårdpersonal - men skiljer sig åt i detaljer och beräkningsmetod.

Hur beräknas personalminimigränserna?

För varje vårdkänslig avdelning är en högsta vårdpersonal-patientkvot per arbetspass fastställd - uppdelat på dag- och nattskift. Om antalet patienter som en vårdanställd ska vårda överskrider detta värde föreligger en underskridning av minimigränsen.

Vad händer vid underskridning av minimigränsen?

Sjukhus måste kvartalsvis rapportera efterlevnaden av personalminimigränserna till sjukförsäkringskassorna. Om en minimigräns underskrids upprepade gånger riskerar man ersättningsavdrag - i extremfall kan den berörda enheten stängas för nya intagningar tills tillräcklig personal åter finns tillgänglig. För kliniken innebär det inte bara en ekonomisk risk utan även en organisatorisk risk: den som inte löpande har koll på bemanningen upptäcker ofta en hotande underskridning först när schemat redan har publicerats.

Och vad gäller för äldreboenden?

PpUGV gäller uttryckligen för sjukhus. För institutionell äldrevård finns det ett eget system för personalbemanning enligt § 113c SGB XI (bland annat det så kallade PeBeM-förfarandet), som beräknas enligt andra kriterier. Den som driver båda verksamhetstyperna - till exempel en klinikavdelning och ett anslutet äldreboende - bör betrakta kraven separat för varje verksamhet.

Så hjälper Presio er att uppfylla kraven

I Presio kan man för varje avdelning lagra ett bemanningskrav per arbetspass lagras - oavsett om det är ett eget krav eller ett lagstadgat krav som PpUGV eller PPP-RL. Bemanningsraden i schemat visar sedan för varje dag och arbetspass med en blick om kravet är uppfyllt - på någon sekund, istället för att först i slutet av månaden titta i statistiken. På så sätt upptäcks en hotande underskridning innan schemat publiceras, inte först efteråt.

Grunddata och pass behöver då inte underhållas dubbelt: om ni vill bygger vi en integration mot ert sjukhusinformationssystem (KIS), via vilken dessa uppgifter kan importeras automatiskt.